True as it can be
Igår åkte jag tåg. Det var ganska fullt och svårt att hitta någonstans att sitta. Vissa säten står tre och tre mitt emot varandra, så att man liksom sitter sex stycken ihop. Där fanns två platser så där satte vi oss, jag och Emil.
Bredvid mig satt en kille och löste korsord. När vi hade passerat en eller två stationer gick en tjej ombord. Hon hade brunt hår med snedlugg och en helt vanlig t-shirt med tryck på. Sådär vardagligt söt utan att sticka ut något alls egentligen. Hon hälsade glatt på killen som satt bredvid mig och han sa hej tillbaka, lite osäkert sådär samtidigt som han vred på kroppen och fick ett osäkert leende på läpparna (precis som han egentligen ville le hur stort som helst men höll tillbaka det för att han inte ville visa för mycket). Han skulle precis säga något mer då hennes mobil ringde. Hon svarade och satte sig på ett ledigt säte inte så långt ifrån oss. Man märkte att han blev lite besviken över att ha missat tillfället att få prata med henne, samtidigt som jag kände mig ivägen för att jag satt bredvid honom och inte lämnade platsen ledig för henne.
Efter ytterligare några stationer reser hos sig. Hon tittar efter honom men det är massor av folk ivägen. Hon börjar gå. Han tittar efter henne men deras blickar lyckas inte mötas förrän hon nästan är framme vid tågkupéns dörrar. Hon säger hejdå och vinkar. Han säger hejdå han också, och vinkar tillbaka. Nu ser man bara hennes ryggtavla, och i ögonvrån ser jag hur han tittar efter henne och ler. Hans blick följer henne genom vagnen och ut på perrongen. Han ler fortfarande och jag undrar vad han tänker. Hon försvinner och han återgår till sin korsordsbilaga.
Hela denna händelse fick mig att känna mig helt varm inombords och man bara önskarönskarönskar att det ska bli dom två och att dom snart kommer att vakna upp sidan om varandra i samma säng och att han pussar henne på pannan på riktigt istället för att bara drömma om att få göra det.
Kärlek är det bästa, eller det värsta, som finns. Händelser som den här är sjukt vackra. Små, små saker i vardagen som långt ifrån alla ser. Kanske var det bara jag som märkte det, vem vet.
Och jag, jag är kär i Emil.
