Ardiente

När jag kör bil och lyssnar på Broder Daniel samtidigt så är det precis som nånting händer inuti mig.
Jag kan bara inte hålla mig till hastighetsbegränsningarna.

Igår åkte jag tåg. Det var ganska fullt och svårt att hitta någonstans att sitta. Vissa säten står tre och tre mitt emot varandra, så att man liksom sitter sex stycken ihop. Där fanns två platser så där satte vi oss, jag och Emil.
     Bredvid mig satt en kille och löste korsord. När vi hade passerat en eller två stationer gick en tjej ombord. Hon hade brunt hår med snedlugg och en helt vanlig t-shirt med tryck på. Sådär vardagligt söt utan att sticka ut något alls egentligen. Hon hälsade glatt på killen som satt bredvid mig och han sa hej tillbaka, lite osäkert sådär samtidigt som han vred på kroppen och fick ett osäkert leende på läpparna (precis som han egentligen ville le hur stort som helst men höll tillbaka det för att han inte ville visa för mycket). Han skulle precis säga något mer då hennes mobil ringde. Hon svarade och satte sig på ett ledigt säte inte så långt ifrån oss.  Man märkte att han blev lite besviken över att ha missat tillfället att få prata med henne, samtidigt som jag kände mig ivägen för att jag satt bredvid honom och inte lämnade platsen ledig för henne.
     Efter ytterligare några stationer reser hos sig. Hon tittar efter honom men det är massor av folk ivägen. Hon börjar gå. Han tittar efter henne men deras blickar lyckas inte mötas förrän hon nästan är framme vid tågkupéns dörrar. Hon säger hejdå och vinkar. Han säger hejdå han också, och vinkar tillbaka. Nu ser man bara hennes ryggtavla, och i ögonvrån ser jag hur han tittar efter henne och ler. Hans blick följer henne genom vagnen och ut på perrongen. Han ler fortfarande och jag undrar vad han tänker. Hon försvinner och han återgår till sin korsordsbilaga.

     Hela denna händelse fick mig att känna mig helt varm inombords och man bara önskarönskarönskar att det ska bli dom två och att dom snart kommer att vakna upp sidan om varandra i samma säng och att han pussar henne på pannan på riktigt istället för att bara drömma om att få göra det.

     Kärlek är det bästa, eller det värsta, som finns. Händelser som den här är sjukt vackra. Små, små saker i vardagen som långt ifrån alla ser. Kanske var det bara jag som märkte det, vem vet.

     Och jag, jag är kär i Emil.

Solen står högt över taken och vinden har vänt
isen har smält och det luktar som vår 
Du går genom stan som om ingenting har hänt 
lika verklig och vardagligt snygg som igår 
Kom inte för nära, du vet hur det blir 
Nu har jag mitt och du ditt revir 
Och du vet hur jag mår 



Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt 
Jag måste sova på saken 
Våren har vaknat, men drivor i vitt ligger kvar över taken 
 
Det är varning för ras 
Gå så försiktigt du kan 
Dina ögon kan krossa min värld 
som stenar mot glas 
Varning för ras
  





Dina läppar som längtat iväg säger 
"Allting är bra det tog lite kraft, men trots allt var det skönt 
att det gick som det blev, att det blev som vi sa" 
Jag vill säga nåt nytt, men det känns inte lönt 
Du har nån i handen, jag skiter i vem 
Jag ser er på håll när jag skyndar mig hem genom vitt och grönt 
För mycket människor i stan just idag 
Här blir man ensam bland tusen 
Dom har spärrat med koner kring varje fasad
Det sitter skyltar runt husen
  

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras













Solen går ner över taken och klockorna slår 
En konstig dag, med ett konstigt ljus 
Jag går mitt i vägen, det luktar som vår 
Det droppar av snö ifrån träd och hus 
Kom inte för nära, du vet hur det går 
Jag ser vart du längtar, o du ser hur jag mår 
Inget vidare rus 
Jag försöker få in alla ord som du sa 
Men du vet hur dom smakar 
Det är nånting skumt med stan just idag 
Det är nånting som knakar  
Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan 
Inga tanklösa, menlösa ord 
Ingen felaktig fras 
Varning för ras

Winnerbäck