Ardiente

Att nånting nånsin ordnar sig, är omöjligt att tro.
När natten faller över då och nu och sen.
Att nånting kommer knoppas eller nånsin stått i blom.
Nu när mina drömmar frusits ner.

Jag börjar tänka på,
vad som skrämmer mig mest.
Det som är statiskt eller det som tar slut.

Då blir det vår igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.

Att nånting nånsin faller har jag ingen tid att tro.
När mina dagar går genom en hinna vävt av luft.
Att nånting kommer vissna eller nånsin varit dött.
Nu när mina drömmar krypit fram.

Jag börjar tänka på,
vad som gläder mig mest.
Det som är evigt eller det som byts om.

Då blir det höst igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går ner igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig.

Släng dig från räcket, vänta på ström.
Kryp under täcket, hämta en dröm.
Sist ut släcker ljuset,
eller vad som är kvar.
Samma gamla chock när man väl är klar.

Men det blir vår igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att det ska bli.
Jag går upp igen.
Det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig,
att man kan.

Nä, ska släcka. Lyssna lite till. Sova. Iallafall försöka.