Ardiente

För ett halvår sedan visste jag inte vad som var mitt hem överhuvudtaget,

och nu har jag två.

(Jag hade det då också egentligen, jag kände det bara inte).

Iallafall. I helgen var jag hemma-hemma. Alltså i Simrishamn.

Umgicks med baby, med familjen, med mormor och med morfar.

Sist jag var hemma var i slutet av augusti,

men i Simrishamn var allt sig likt. Det är det alltid.

Den staden är så mycket småstad som en stad kan bli,

både på gott och på ont.

Men som alltid, så är det skönt att komma dit på något sätt.

På samma sätt som Kalmar har kommit att bli "min" stad, en slags fristad,

så kommer Simrishamn alltid vara staden som jag växte upp i.

Staden jag alltid kommer både älska och hata.